Att andas

DSC_0078

Det är sådär tungt igen, tungt att andas, tungt att tänka tankarna hela vägen ut, att fokusera och hitta energin. På något sätt så hänger det ihop med dagar då tempot går ner och det blir tyst och lugnt runtomkring. Kanske är det inte så konstigt egentligen att kroppen just då säger ifrån och ropar efter vila efter veckor av ”skynda”. Och den där rösten som jag är så dålig på att lyssna på hörs lite högre. Då när bruset runtomkring tystnar. Rösten som säger ”ta det lite lugnt”, ”det är inte så allvarligt” den som jag inte tar till mig förrän det nästan är för sent. Jag önskar jag kunde bli klokare med åren och lära mig höra den där rösten lite högre även då när det är som mest runtomkring.

Men kanske är det någonstans så att jag ändå blivit klokare nu än då. Att jag drar i handbromsen lite lite tidigare för varje gång och till slut någon gång så infinner sig harmonin. Så ett kom ihåg till mig själv och alla andra ”duktiga flickor” där ute, andas in, andas ut, lyft blicken och lev nu! Nu när sommaren är som vackrast!

Kram!

3 Kommentarer

  1. Sofiasays:

    Låter klokt, förstår att det är svårt, men försök leva efter dina kloka och visa ord. Kram

  2. Sollansays:

    Vilka kloka tankar, vad duktig du är att sätta ord på känslor,: tänk om vi kunde lära oss att ”andas” vid rätt tillfälle och gärna lite förebyggande. Kanske blir vi klokare med åren (jag vill tro det) Var rädd om dig
    Kram

Lämna gärna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.